Jag vill börja om på nytt men jag vet inte vart ännu. WordPress är bra men jag vill ha lite mer möjligheter och sen så känns det så murrigt här, som att komma in i en sliten källarlägenhet  utan fönster ungefär. Det hjälper inte hur mycket färg man vräker på, murret finns ändå kvar.

Jag undrar om du har tips?

Idag fyller John och jag ett år vilket vi firade med en tur till Världskulturmuséet och givetvis hamnade vi i deras Purikurafotoautomat.

Ett år och det pirrar fortfarande i magen.

Småpillet och färdigställandet av klänningen kommer dröja ytterligare men det kommer.
Så, dåligt samvete lättat!

Exit Through the Gfit Shop var först ut.

En ‘dokumentär’ av Banksy om Thierry Guetta (Mr Brainwash), en man som är besatt av att filma som kommer i kontakt med några av världens mest kända streetart-artister. Vad i filmen som faktiskt är sant är svårt att säga. Det diskuteras om den bara är ännu ett trick från Banksys sida, ett försök att grundlura publiken. I vilket fall är den en sevärd film om man har minsta intresse för konst över huvud taget. Diskussionen kring filmen gör den bara ännu bättre, om Banksy menade att dra en vid näsan så har han gjort ett riktigt bra försök.

Nästa på tur var den norska mockumentären Trolljegeren.

Jag har en förkärlek för lite annorlunda filmer och mina förväntningar var väldigt höga.
Jag blev inte besviken.
Tre filmstuderande ska spela in en dokumentär om en misstänkt tjuvskytt men leds snart mot något långt större och hårigare än vad de kan föreställa sig. Otto Jespersen spelar den förmodade tjuvskytten och hårdare karlakarl får man leta efter. Se den.

Jag är en livrädd liten skit just nu. Rädd och arg så att jag inte kan sova om nätterna.
De senaste dagarna har klumpen i magen växt till något oformligt. Varje dag efter skolan har jag kommit hem och tittat igenom alla klipp från dagens rapportsändningar.
Jag undrar vad man tänker när man tar beslut om att bygga nya kärnkraftverk när det redan har gått illa ett antal gånger. Jag undrar hur man som ledare kan ge så otydlig information till människor att de inte vet om de befinner sig i fara eller inte. Jag undrar hur vi människor kan tro att vi kan hålla något som är så farligt under kontroll -till och med på ett ställe där tre kontinentalplattor möts. Jag försöker sätta mig in i hur det känns att förlora allt man visste om och sedan få besked om att katastrofen kanske inte är över, att det kan bli långt mycket värre.

Nu väntar jag på att kvällens Aktuellt ska läggas ut på svtplay så att jag kan fortsätta känna mig engagerad, som att jag är där, hjälper, känner med och mot.

I morgon går jag till skolan, är nervös inför det kommande provet, skrattar med mina vänner och gör upp planer inför helgen. Kanske pratar vi om hur hemskt det är, det som händer, tills någon byter samtalsämne till något som är mer lätthanterligt och alla suckar inombords av lättnad.

Ungefär såhär blev resultatet men tyvärr så kan jag uppenbarligen inte stå still i tre sekunder. Jaja, ni får en uppfattning i alla fall.

Du behöver:

Minst 2 längder gardintyg, gärna med stroppar/hållare i samma tyg
Blyertspenna
Pappkasse
Måttband
T-linjal (ej nödvändigt men underlättar)
Knappnålar
Tråd i liknande färg
Fungerande symaskin
Sprättare
Strykjärn (ej nödvändigt men underlättar)
En gnutta tålamod

Börja med att ta dina mått genom att mäta runt dig själv. Dra inte åt måttbandet allt för hårt, det är bra med ca 2 fingrar emellan, man ska ju kunna andas och äta i plagget.
Det kan vara lite krångligt om man gör det själv men det går. Glöm inte att skriva ner måtten! Jag brukar tycka att jag har bra minne men det brukar bara sluta med att jag får mäta om allt flera gånger.

Du behöver mäta

Bredd:
Byst (över bredaste stället)
Under byst (precis under bysten)
Midja (smalaste stället i nivå med naveln)

Längd:
Axel/armhåla – bredaste stället på byst
Bredaste stället på byst  - precis under byst
Under byst -midja

Med axel/armhåla menar jag att man kan välja om man vill ha axlar eller inte på klänningen. Vill du ha axlar så mäter du från mitten av axeln och ned till bysten. Jag ska ha axelband på min klänning och mätte därför från någon centimeter över min armhålas höjd och ned till bysten.

Sedan mätte jag från mitten av ena armhålan, över bredaste stället på bysten, till mitten av den andra armhålan. Det är där jag vill att sidosömmarna skall vara. På mig blev måttet 52 cm. Detta mått drar jag bort från det första bystmåttet:

88-52= 36

Jag får då fram hur brett framstycket skall vara (52 cm) och hur brett ryggstycket skall vara (36 cm). Gör likadant med midjemåttet och måttet under bysten.
Eftersom det är lättast att få liksidiga mönsterdelar om man viker tyget dubbelt och klipper efter ‘halva’ framstycket, så halverar jag alla mått jag fått fram

Ex.
Framstycke:
Byst 52/2= 26 cm
Under byst 42/2= 21 cm
Midja 40/2= 20

Dessa mått samt längdmåtten ritar jag upp på papperskassen som jag klippt sönder så att det blir ett slags rutmönster med måtten i förhållande till varandra.

Mittsträcken (ett orange och ett brunt på längden i mitten av ‘kroppen’) visar vart mönsterdelens kant mot mitten är. När du skall rita upp mönstret viker du först tyget dubbelt och placerar sedan denna mönsterkant mot den vikta kanten på tyget. På det sättet får du ett sammanhängande tygstycke som är liksidigt.

De orangea sträcken på bilden visar på ett ungefär hur mönsterdelen kommer se ut. Man får ‘mjuka’ till kanterna lite så att det inte blir så kantigt som på bilden.

Gör likadant med ryggen beroende på om du vill ha den hel eller öppen. Jag gjorde två triangelformade flärpar som man ska knäppa i mitten av ryggen. För att få fram dessa ritade jag först upp ett helt  mönster för ryggdelen på pappen och skissade mig sedan fram till hur jag ville ha ryggen.

Den blå linjen visar hur ryggdelen blev när jag var klar. Det rosa sträcket vid början på flärpen visar vart jag klippte ett jack i både mönstret och tyget. Jacket gjorde jag för att det skulle vara lättare att få en snygg kant bak på klänningen.

När du vet hur du vill att överdelen på klänningen ska se ut och har gjort klart mönstret är det bara att rita upp och klippa ut delarna. GLÖM INTE SÖMSMÅN! Hellre förmycket sömsmån än ingen alls. Vanligtvis brukar man ta 1,5-2 cm men jag hade 3-5 cm eftersom jag var lite osäker på hur jag hade mätt.
Efter att du klippt ut alla delarna är det bara att sicksacka alla delar.
Tråkigt men nödvändigt.

Nu kan du nåla ihop delarna och prova för första gången!

Vik in sömsmånen på alla kanter och stryk dessa innan du syr ihop. Att stryka kanterna innan gör allt hundra gånger lättare! Det är mindre risk att tyget skrynklar sig och kanterna viker inte upp sig.

Såhär såg en av ryggdelsflärparna ut när jag hade vikt in kanterna på den. Jacket jag klippte i tyget gjorde så att det inte blev skrynkligt eller skruvade sig.

Prova igen för att vara säker på att överdelen sitter som den ska.

När överdelen är klar tar du bara en längd gardin och veckar ihop den tills den passar ditt midjemått. Lägg gärna till ca 1-2 cm i midjan för att vara säker på att den passar. Vik in kortsidorna på gardinen 2-3 cm, du ska kunna fästa knappar här senare.

Vecka på det sätt du tycker är snyggast och nåla fast. Min gardin var varken bred eller jättelång så det blev bara 8 veck som jag la såhär:

Ju mer du veckar desto mer står kjolsdelen ut. Prova dig fram till vad du tycker är finast.Vecken lägger sig olika beroende på om du har ett mjukt eller styvt tyg. I detta fall är gardinen i bomull och rätt styv så jag gjorde ganska stora veck.
När du är nöjd syr du över vecken med raksöm så att de håller sig på plats. Det bästa är att sy två gånger med 1-2 cm avstånd mellan sömmarna. Var noga med att vecken inte skrynklar sig när du syr. Sprätta är okul.

Nu till gardingstoppen. På äldre gardiner är dessa oftast breda och perfekta att använda som band i midjan. Till min gardin fanns det två lite kortare. Jag sprättade upp dessa längs en långsida och den fulaste kortsidan och sydde ihop dem så att jag fick ett långt. Detta nålar jag ihop med kjolsdelen så att denna får en snygg kant. Kjoldelen skall liksom vara ‘inuti’ bandet. Var noga med att mitten på kjoldelen ska ligga i mitten på bandet så att knytbanden blir lika långa!

När du är klar ska det se ut som ett enormt förkläde.

På bilden kan man se att jag fållat in överdelens nedersta kant och sytt med raksöm. Detta har jag gjort för att den blev för lång men också för att det blir snyggare och bekvämare på insidan av klänningen.

Nåla ihop överdelen med underdelen så att bandet är på utsidan, som ett skärp, på klänningen. Om du ser på bilden ovan kan du tänka att man bara flyttar upp underdelen och lägger så att där bandet och kjoldelen är ihopnålat ligger över den nedersta kanten på överdelen. Du har alltså tre delar som ska nålas ihop.
Mitten på överdelens nedre del ska möta mitten där du fäst bandet med kjoldelen. Lättast är om du börjar att nåla från mitten och utåt så att det blir jämnt och allt sitter där det ska.
När du gjort detta syr du med raksöm över alltihopa så att bandet, kjoldelen och överdelen sitter ihop. Var noggrann!

Nu är det dags att sy ihop baksidan. Stryk invikningarna på kortsidan du gjorde tidigare. När du stryker får du två veck, dessa ska ligga mot varandra. Se till så att den vikta kanten är lika bred hela vägen.

Nåla ihop och sy med raksöm. Klart!

Nu är det bara småpillet kvar. Tryckknappar ska sys i på ryggflärparna och om det behövs även under knytbanden på de vikta kanterna. Ett litet dekorationsband ska sys fast på framdelen (syns fastnålat på vissa bilder) och axelbanden ska mätas ut och fästas.
Men det tar jag nästa gång!

Jag har ett nytt projekt på gång. Återkommer med resultat, bilder och en beskrivning på hur jag gjort när ljuset lämpar sig för att fota.

I min utbildning ingår en kurs i ekologi och just nu har vi ett grupparbete med uppgift att ta reda på skillnaderna mellan ekologisk odling och ‘vanlig’ odling. De flesta vet att ekologisk certifiering innebär att man odlar utan bekämpningsmedel och gödslar med naturliga produkter. Det som man vet mindre om är hur stor skillnad det är på själva livsmedlet.

Ta en äpple till exempel. Ett ‘vanligt’ äpple växer upp i en miljö där det ständigt tillförs kemikalier som sprutas på själva trädet för att motverka skadliga djur och organismer. Dessa hamnar även i jorden och omgivningen runt trädet och sprids till områden utanför själva odlingen.
I jorden tillsätter man också gödningsmedel som tillsammans med de andra kemikalierna tas upp av trädet. Dessa hamnar givetvis i äpplet. Efter skörd kan det hända att äpplet behandlas med kemikalier för att få förlängd hållbarhet under transporten och i butik.
Detta är det du äter.
Det tas upp av din kropp och kan påverka dig under lång tid. Det finns sammankopplingar mellan bekämpningsmedel på grödor som vi äter och cancer, påverkan på nervsystemet samt att dessa medel tolkas som hormoner av kroppen och kan påverka vår reproduktion. Det finns också studier som sammankopplar fosterskador och bekämpningsmedel.

Hur mycket hjälper det egentligen att skölja av eller skala frukten när själva plantan har utsatts för så mycket kemikalier?

Om vi bör äta eller inte är inte den enda aspekten. Om det nu är så farligt att få i sig mindre mängder, hur farligt är det då att jobba med det? Vad för slags skyddsutrustning har de som jobbar på ett bananplantage? Är den tillräcklig? Har de möjlighet att kräva bättre utrustning?

När jag jobbade på Lidl så fick jag ibland packa upp bananerna på morgonen innan öppning. Det var en uppgift de flesta ogillade eftersom att händerna blev irriterade av vätskan som fanns på bananerna och i de påsar de var packade i. Händerna svullnade liksom upp man fick utslag och ibland sår och det kliade något helvetiskt. Jag undrar hur pass utsatta de som packade samma bananer var.

Med tanke på de miljöproblem som har kopplats samman med bekämpningsmedel, hälsoriskerna det medför att äta produkterna och arbetsvillkoren för dem som jobbar med dem undrar jag om det verkligen är värt att fortsätta använda dem?

Hur påverkas kroppen egentligen av alla dessa kemikalier vi stoppar i oss? Vi äter ju inte bara råvaror utan också halv- och helfabrikat, vad finns för kemikalier i dessa produkter? Hur reagerar de tillsammans och hur påverkar dessa sammansättningar oss och naturen? Och vad vet vi egentligen om dessa ämnen när det framställs nya varianter hela tiden?

Personligen tycker jag att det är vansinne att säga att det inte är farligt, att låga nivåer är ok att få i sig, när man inte vet hur de reagerar med varandra och hur länge de finns kvar i kroppen eller exakt vilka effekter det kan få på mitt bar om jag blir gravid.

Jaha? Och kan man göra åt saken?

Ta ansvar för dina inköp! Du är samhället. Om du börjar ta ansvar för dina inköp tillsammans med mig och många fler som redan gör det så påverkar vi butikernas inköp. Det finns inte en butik som går runt om konsumenterna inte vill ha varorna.

Gör det för din egen skull om du inte har lust att göra det för andra människor, miljön eller den biologiska mångfalden.
Det verkar inte så roligt att gå runt som en vandrande kemikaliecocktail.

Dessutom lyser solen ute så en promenad till någon loppis är inte fel.

Bra start på dagen!